Williams blogg

Anitas bil är ganska liten. Om man skulle påstå att Anita har en bil som är lika liten som en vindruva så skulle man inte bara ljuga, utan man skulle dessutom verka urbota dum. Men den är faktiskt ganska liten jämfört med andra amerikanska bilar. Det fick jag erfara i veckan, under en cirka åtta timmar lång bilresa söderut.

Tandborste, kläder, solglasögon, pengar och viktigast av allt; två batteridrivna fläktar med inbyggda vattensprutare. Det är minimumkraven för att åka till Los Angeles, änglarnas stad. När allting var packat och klart gav vi oss ut på äventyr igen. Förutom de sedvanliga resenärerna, d.v.s. jag, Anita och Alex, så fick vi den här gången sällskap av en fransk-kanadensare, Benoit (uttalas benoá), och hans asiatiska flickvän Joy. Resan blev en ständig kamp om vem som skulle åka Shotgun, och vem som fick "åka bitch" som Benoit elegant uttryckte det. Shotgun är för bilresenären vad 'snooze' är för den morgontrötte. Då sitter man i framsätet, med den ljuva strömmen av luft från luftkonditioneringen fläktande i pannan. Om man däremot skulle ha oturen att "bli bitch" så blir man istället ihopklämd mellan två personer i baksätet, med solen gassande i nacken.

För att sammanfatta lite så kom jag under resan underfund med följande saker;

1. Benoit pratar väldigt mycket

2. Benoit har breda axlar

3. Kakor är gott.

4. En som pratar väldigt mycket är Benoit

5. Joy är en tålmodig tjej

Skämt åsido så gillar jag både Benoit och Joy, även om jag inte alltid förstår vad Benoit snackar om. Han har en hjärtlig tendens att prata med tekniska termer om allting. Han är en ingenjör till yrket, vilket kan förklara hans beteende. Han fascineras av det mesta. Speciellt om det rör på sig. Hur som helst så gick bilresan hyfsat smärtfritt.

Väl framme i Anaheim så tar vi in på ett hotell. Alex går in till receptionen och vill checka in till vårt rum för fyra personer.

"Är ni fyra?" frågar killen i receptionen två gånger och sneglar ut genom fönstret på oss som sitter i bilen. Vi fyra som sitter kvar i bilen gör vårt bästa för att se ut som tre personer. Under tiden svarar Alex modigt ja på frågan båda gångerna, vilket leder till att vi under hela vistelsen smyger in på hotellet i omgångar, och alltid har gardinerna fördragna. Vad gör man inte för att spara pengar?

En sak som man kanske vanligtvis inte gör för att spara pengar, men som vi i vilket fall gjorde, är att dela en säng på tre personer. Rummet vi hade bokat var nämligen ett rum för fyra personer. Rummet hade endast två sängar, och vi var som sagt fem personer. Det blev så att jag, brorsan och Anita delade en säng, medan Benoit och Joy hade det lite rymligare i sin. Som tur var så är hotellsängar stora.

Efter tio minuters skämtande av Benoit om att vi sov tre i en säng så gav han slutligen upp efter hot om att jag skulle gå och lägga mig hos honom istället. Alarmklockan ställdes förskräckligt nog på 06.40. Med morgondagen så stundade en lång, uttröttande, men väldigt kul vistelse på Disney Land.