En liten förvirrad fågel
Igår så vaknade jag av en duns från mitt fönster. Det visade sig var en liten tankspridd fågel som flugit rakt in i det. Detta trots att jag har en mörkblå rullgardin för fönstret när jag sover. Lärdom? Don't drink and drive, people!
Hur som helst så gick jag ut för att kolla om den hade skadat sig. Där låg den i snön, halvt orörlig, och andades tungt. Jag tog in honom för att han inte skulle frysa ihjäl. När jag la fågeln i en glasslåda fylld med lite papper så upptäckte jag att han blödde ur näbben. Inget gott tecken, tänkte jag. Men han fick vila i en fågelbur som vi täckte med en filt över natten. (I största hemlighet. Vår katt Otto anade ingenting!)
Imorse verkade fågeln mycket piggare, så jag släppte ut honom igen. Han halvt flög och halvt skuttade iväg. Det såg inte riktigt ut som om han försökte flyga. Men när jag tittade åt hans håll igen efter att ha slängt in filten så var han borta. Jag hoppas att han flög iväg, men jag vet inte.
En timme efter att jag släppt ut honom så händer något udda. Plötsligt knackar det på rutan till mitt rum. Jag vevar upp rullgardinen och ser att där sitter en liten fågel på fönsterblecket. Den tittar nyfiket på mig ett par sekunder. Sen flyger den iväg. Jag kanske inbillar mig, men jag tyckte att den var ganska lik den fågeln som jag tog hand om. Är det ett skumt sammanträffande eller har jag hamnat mitt i en disneyfilm? Det har aldrig varit några fåglar på mitt fönsterbleck förut. Väldigt mysko!
Såhär såg fågeln inte alls ut. Men jag måste ju ha en bild, och den här var söt.
Hur som helst så gick jag ut för att kolla om den hade skadat sig. Där låg den i snön, halvt orörlig, och andades tungt. Jag tog in honom för att han inte skulle frysa ihjäl. När jag la fågeln i en glasslåda fylld med lite papper så upptäckte jag att han blödde ur näbben. Inget gott tecken, tänkte jag. Men han fick vila i en fågelbur som vi täckte med en filt över natten. (I största hemlighet. Vår katt Otto anade ingenting!)
Imorse verkade fågeln mycket piggare, så jag släppte ut honom igen. Han halvt flög och halvt skuttade iväg. Det såg inte riktigt ut som om han försökte flyga. Men när jag tittade åt hans håll igen efter att ha slängt in filten så var han borta. Jag hoppas att han flög iväg, men jag vet inte.
En timme efter att jag släppt ut honom så händer något udda. Plötsligt knackar det på rutan till mitt rum. Jag vevar upp rullgardinen och ser att där sitter en liten fågel på fönsterblecket. Den tittar nyfiket på mig ett par sekunder. Sen flyger den iväg. Jag kanske inbillar mig, men jag tyckte att den var ganska lik den fågeln som jag tog hand om. Är det ett skumt sammanträffande eller har jag hamnat mitt i en disneyfilm? Det har aldrig varit några fåglar på mitt fönsterbleck förut. Väldigt mysko!
Såhär såg fågeln inte alls ut. Men jag måste ju ha en bild, och den här var söt.
Tekniken mot William, en episk strid!
Jag är världens klumpigaste person. Härom veckan extrajobbade jag på Vasa Gaming, en nyöppnad spelbutik i centrala Göteborg. Det är som ett internetcafé fast med lite mindre café och lite mera internet. Man kan hyra en dator om man vill spela spel, och så finns det lite godis och mackor att köpa. De säljer även magickort och arrangerar turneringar varje vecka.
Min första dag var lite småstressigt till en början, med ett par missöden. Först krånglade datorerna. Internet ville inte starta ordentligt. Som tur var så fanns Dennis, en av delägarna, på plats för att rädda dagen. Så paniken infann sig inte riktigt ännu. Men strax efter att han försvunnit så upptäckte jag att kassan inte funkade som den skulle. Paniiiiiik.
Vad jag än försökte mata in så fick jag ett argt "Biiiiiiiiiiiiiiiip!" och ett felmeddelande som löd "ECO 1". Tydligen så pratade kassa-apparaten ett helt eget språk som ingen människa förstod. Jag testade allting från att starta om kassan till att logga ut säljare. Trots mina tappra försök att kommunicera med den och agera diplomat så vägrade kassan blint att lugna ner sig. Den hävdade bestämt att "Biiiiip! ECO 1". Om kassa-apparater har en personlighet så var det här en sån där morgontrött, bitter gamling som gnäller på allting och pladdrar osammanhängande.
Jag ringde till Martin, delägaren som kan kassan bäst. Inget svar, hepp.
Istället fick jag i min strävan att tolka denna mekaniska gnällspik söka mitt svar på internet. Efter att ha googlat modellnumret av kassan så hittar jag en manual. I manualen så hittar jag en tabell på felmeddelanden och vad de betyder. Superhändigt! Men ingenstans på den här listan finns "ECO 1". Great! En kassa som hittar på alldeles egna små problem.
Jag ringer Martin igen. Den här gången svarar han och säger att han inte har den blekaste, men att det finns en manual i en av lådorna under kassan. Jag kikar i den och där finns minsann "ECO 1" med i tabellen. Det betydde tydligen att den lilla svarta lådan bakom kassan som registrerade allting inte var ikopplad. Det hade jag redan kontrollerat. Men jag kopplade ur den och satte i den igen. Sedan tryckte jag på en knapp, och voilá! Det funkade fortfarande inte.
Då fick Martin en snilleblixt. Jag skulle bryta strömmen till hela kassan. Att starta om kassan hade inte funkat, men jag knäppte på och av strömbrytaren i vilket fall. Sedan tryckte jag på en knapp. "Pling!" tjöt kassan nöjt och smällde ut kassalådan i min mage. Det gjorde inte ont, men det såg nog dumt ut. Tekniken: ett, William: noll.
William och teknik - inte det bästa paret!
Allting flöt på bra resten av dagen. Försäljningen, magicturneringen och datoruthyrningen. Det enda lilla problemet var att jag behövde koka kaffe. Jag hade aldrig rört vid en kaffebryggare tidigare i hela mitt liv.
Men hur svårt kan det vara liksom? Det är ju inte raketforskning.
Jag hade ingen kanna att hämta vatten i, så jag tog kaffekannan och fyllde den med vatten. Jag la i ett filter i kaffebryggaren och hällde på vattnet. Man hade ju föreställt sig att det sedan långsamt skulle rinna igenom filtret och ner i kannan. Men det rann jättefort! Och jag hade inte ens hällt på kaffet än. Fort ställde jag kannan på sin plats igen innan allt för mycket vatten runnit ut på disken.
"Va tusan...? Okej. Det kanske inte är en likadan kaffebryggare som jag sett förut? Det kanske ska rinna igenom sådär fort, men man ska såklart ha i kaffet först! Vad dum jag är." tänkte jag. Sedan la jag kaffe i filtret. Och så hällde jag på vattnet igen. Det rann ut lika fort och ytterligare lite vatten gick till spillo på disken. Den här gången hade vattnet en svag nyans av kaffe. Klar förbättring! Men det såg fortfarande inte alls ut som kaffe. Så medan vattnet fortfarande rann genom filtret så bestämde jag mig i panik att låta vattnet i kannan gå genom filtret en gång till. Ännu mer vatten rann ut medan jag hällde på det milt kaffefärgade vattnet där uppe igen. Fort ställde jag tillbaka kannan. Fortfarande väääldigt genomskinligt.
Just då kommer delägare Dennis in och tittar skeptiskt på vattenkaffet i kannan.
- "Du hällde väl vattnet här?" säger han och visar mig en öppning i kaffebryggaren som jag totalt missat.
- "Jahaaaaaaa!" svarar jag upplyst.
Dennis småler och hjälper mig framställa mina första koppar kaffe. I smyg torkar jag upp allt vatten på disken utan att Dennis ser det, så att jag åtminstone kan rädda det sista unset av min värdighet.
En av magicspelarna som är med i turneringen kommer fram till disken.
- "Det där ser gott ut! Kan man få en kopp kaffe?" frågar han.
- "Jodå, det är bara att ta för sig."
Han häller upp en mugg kaffe.
- "Vad kostar det?"
- "Uhm. Smaka på det först, och om det smakar okej så kan du få betala en femma för det." svarar jag osäkert. "...för jag har aldrig kokat en kopp kaffe tidigare i mitt liv." tillägger jag.
Han tar en slurk av koppen. Det blir tyst en sekund medan han tar in smakerna. En lång sekund.
- "Klart godkänt! Jag tänker ta en kopp till sen."
- "Okej! Då blir det tio kronor. Det är bara att komma och hämta mer när du känner för det." svarar jag nöjt.
Tekniken: ett, William: ett.
Resten av dagen gick nästan helt felfritt, och butiken slog rekord i total dagsförsäljning sen de öppnade (om jag förstod det rätt)! Det var skojigt värre, och jag hoppas på att få mer tid där så småningom.
Min första dag var lite småstressigt till en början, med ett par missöden. Först krånglade datorerna. Internet ville inte starta ordentligt. Som tur var så fanns Dennis, en av delägarna, på plats för att rädda dagen. Så paniken infann sig inte riktigt ännu. Men strax efter att han försvunnit så upptäckte jag att kassan inte funkade som den skulle. Paniiiiiik.
Vad jag än försökte mata in så fick jag ett argt "Biiiiiiiiiiiiiiiip!" och ett felmeddelande som löd "ECO 1". Tydligen så pratade kassa-apparaten ett helt eget språk som ingen människa förstod. Jag testade allting från att starta om kassan till att logga ut säljare. Trots mina tappra försök att kommunicera med den och agera diplomat så vägrade kassan blint att lugna ner sig. Den hävdade bestämt att "Biiiiip! ECO 1". Om kassa-apparater har en personlighet så var det här en sån där morgontrött, bitter gamling som gnäller på allting och pladdrar osammanhängande.
Jag ringde till Martin, delägaren som kan kassan bäst. Inget svar, hepp.
Istället fick jag i min strävan att tolka denna mekaniska gnällspik söka mitt svar på internet. Efter att ha googlat modellnumret av kassan så hittar jag en manual. I manualen så hittar jag en tabell på felmeddelanden och vad de betyder. Superhändigt! Men ingenstans på den här listan finns "ECO 1". Great! En kassa som hittar på alldeles egna små problem.
Jag ringer Martin igen. Den här gången svarar han och säger att han inte har den blekaste, men att det finns en manual i en av lådorna under kassan. Jag kikar i den och där finns minsann "ECO 1" med i tabellen. Det betydde tydligen att den lilla svarta lådan bakom kassan som registrerade allting inte var ikopplad. Det hade jag redan kontrollerat. Men jag kopplade ur den och satte i den igen. Sedan tryckte jag på en knapp, och voilá! Det funkade fortfarande inte.
Då fick Martin en snilleblixt. Jag skulle bryta strömmen till hela kassan. Att starta om kassan hade inte funkat, men jag knäppte på och av strömbrytaren i vilket fall. Sedan tryckte jag på en knapp. "Pling!" tjöt kassan nöjt och smällde ut kassalådan i min mage. Det gjorde inte ont, men det såg nog dumt ut. Tekniken: ett, William: noll.
William och teknik - inte det bästa paret!
Allting flöt på bra resten av dagen. Försäljningen, magicturneringen och datoruthyrningen. Det enda lilla problemet var att jag behövde koka kaffe. Jag hade aldrig rört vid en kaffebryggare tidigare i hela mitt liv.
Men hur svårt kan det vara liksom? Det är ju inte raketforskning.
Jag hade ingen kanna att hämta vatten i, så jag tog kaffekannan och fyllde den med vatten. Jag la i ett filter i kaffebryggaren och hällde på vattnet. Man hade ju föreställt sig att det sedan långsamt skulle rinna igenom filtret och ner i kannan. Men det rann jättefort! Och jag hade inte ens hällt på kaffet än. Fort ställde jag kannan på sin plats igen innan allt för mycket vatten runnit ut på disken.
"Va tusan...? Okej. Det kanske inte är en likadan kaffebryggare som jag sett förut? Det kanske ska rinna igenom sådär fort, men man ska såklart ha i kaffet först! Vad dum jag är." tänkte jag. Sedan la jag kaffe i filtret. Och så hällde jag på vattnet igen. Det rann ut lika fort och ytterligare lite vatten gick till spillo på disken. Den här gången hade vattnet en svag nyans av kaffe. Klar förbättring! Men det såg fortfarande inte alls ut som kaffe. Så medan vattnet fortfarande rann genom filtret så bestämde jag mig i panik att låta vattnet i kannan gå genom filtret en gång till. Ännu mer vatten rann ut medan jag hällde på det milt kaffefärgade vattnet där uppe igen. Fort ställde jag tillbaka kannan. Fortfarande väääldigt genomskinligt.
Just då kommer delägare Dennis in och tittar skeptiskt på vattenkaffet i kannan.
- "Du hällde väl vattnet här?" säger han och visar mig en öppning i kaffebryggaren som jag totalt missat.
- "Jahaaaaaaa!" svarar jag upplyst.
Dennis småler och hjälper mig framställa mina första koppar kaffe. I smyg torkar jag upp allt vatten på disken utan att Dennis ser det, så att jag åtminstone kan rädda det sista unset av min värdighet.
En av magicspelarna som är med i turneringen kommer fram till disken.
- "Det där ser gott ut! Kan man få en kopp kaffe?" frågar han.
- "Jodå, det är bara att ta för sig."
Han häller upp en mugg kaffe.
- "Vad kostar det?"
- "Uhm. Smaka på det först, och om det smakar okej så kan du få betala en femma för det." svarar jag osäkert. "...för jag har aldrig kokat en kopp kaffe tidigare i mitt liv." tillägger jag.
Han tar en slurk av koppen. Det blir tyst en sekund medan han tar in smakerna. En lång sekund.
- "Klart godkänt! Jag tänker ta en kopp till sen."
- "Okej! Då blir det tio kronor. Det är bara att komma och hämta mer när du känner för det." svarar jag nöjt.
Tekniken: ett, William: ett.
Resten av dagen gick nästan helt felfritt, och butiken slog rekord i total dagsförsäljning sen de öppnade (om jag förstod det rätt)! Det var skojigt värre, och jag hoppas på att få mer tid där så småningom.
