Årets julklapp

Idag, mindre än en vecka innan julafton, så handlade jag mina första julklappar. Ute i god tid som alltid alltså. När vi sitter i bilen på väg till femman, jag, min bror och mamma, så har jag och Alex en diskussion som är väldigt typisk för oss.

- Vad ska vi köpa åt pappa då? frågar han.
- En elektrisk tandborste, svarar jag. En sån där grym för tvåtusen spänn.
- Det gör ni INTE, säger mamma bestämt.
- Men den måste ha inbyggd kamera. argumenterar jag.
- Som tar kort på tänderna och visar utvecklingen av plack. fortsätter Alex.
- Och vad man kommer att äta dagen därpå. kontrar jag.
- Och laddar upp det på facebook! avslutar Alex okontringsbart.

Tusan också, han fick sista ordet.

Ben & Jerry's

Jag kom att tänka på en rolig konversation jag hade med min far i somras. Han har börjat höra lite dåligt, och detta kan yttra sig på rätt så roliga sätt i en diskussion. Den här gången var verkligen inget undantag.

Jag och pappa sitter ute i trädgården och äter glass från ben & jerrys. Vaniljglass med kakdeg i. Ganska speciellt, men jättegott faktiskt. Väldigt amerikanskt.

- Vet du vad det här är? frågar jag och pekar med skeden på en bit kakdeg.
- Nej... är det sånt som finns i daim?
- Näe, det är kakdeg!
- GATSTEN!? utbrister pappa  klentroget och tittar på mig med stora ögon.

Haha. Man ska vara ganska hård för att äta gatsten i sin glass. Typiskt pappa.

Hissar och brist på sömn

Imorse så roade jag mig nåt skrämmande mycket med att väcka stackars Gusten klockan 7 på morgonen. När man själv inte har sovit på hela natten så blir man lite extra ond.

*DRI-DRING!* plingar dörrklockan fruktansvärt glatt. Efter några sekunders tystnad så öppnas dörren av en yrvaken Gusten som ser på mig med en död blick.

- Va, SOV DU? frågar jag med uppenbart spelad förvåning.

Jag var tvungen att hämta min ryggsäck som har en tendens att mer ofta än sällan ligga hos någon annan än hos just mig, och om man ändå ska väcka någon så kan man lika gärna göra det bästa av situationen och ta vara på skadeglädjen.

Sagt och gjort. Med en gigantisk resväska på hundratjugo kilo i handen och ryggsäcken i högsta hugg så väntar jag på hissen. När den kommer upp så märker jag att en söt blondin, cirka 18 år gammal, redan ockuperat hissen. Hon står och beundrar sin spegelbild utan att lägga märke till mig. När hon öppnar dörren för att kliva ur så ser hon mig och rycker till av förvåning.

Hon tittar sig omkring frågande och går in i hissen igen. Jag kliver in efter henne.

- Ja, nu får du åka upp med mig en våning! säger hon.
- Jaha, okej. säger jag rätt så tafatt, och ler lite. (borde jobba på min vokabulär ibland)

Hon stirrar på knapparna till hissen lite fundersamt. Ingen knapp lyser. Sedan öppnar hon hissdörren och tittar ut igen.

- Eller... var bor jag? frågar hon förvirrat.
- Du, det har jag faktiskt INGEN aning om. svarar jag enkelt.

Hon verkar komma på att hon trots allt är på rätt våning och hon kliver ur hissen. Men innan hon stänger dörren så vänder hon sig om mot mig.

- Vi har bytt krans. förklarar hon generat.
- Jaha, okej. säger jag sympatiskt och nickar förstående.

Sen stänger hon dörren. Gullig tjej.

RSS 2.0