Williams blogg

Onsdagen den 2a Juli

Nu bar det iväg. Klockan två på natten rullade tåget sakta ut från stationen i Gävle. Första steget mot USA var en tågresa till uppsala och sedan en bussfärd vidare till Arlanda.

Efter det lilla missödet jag hade på min senaste tågresa, då jag råkade byta tåg till samma tåg som jag bytte ifrån, var jag rätt så orolig när konduktören kollade min biljett. Då hade konduktören tittat på min biljett skeptiskt och sagt "Du vet att det här är tåget till Stockholm va?", uppföljt av "Det här är inte ens rätt tågbolag."

Nu så kände jag igen den skeptiska blicken direkt. Han tittade på mig och sa nästan precis det som jag inte över huvud taget förväntade mig att han skulle säga;

- "Varför ska du byta till buss i Uppsala när tåget går hela vägen till Arlanda?"

Ja, det var ju en väldigt bra fråga. Det undrade två medresenärer med, som tydligen också skulle ta bussen från Uppsala. Jag ryckte på axlarna, bestämde mig för att det nog vore lättare att inte byta, och satt helt enkelt kvar.

Det här ledde till lite extra tid på Arlanda. Tid som man vanligtvis spenderar med att läsa på biljetten och att titta på skärmar. Sedan tittar man på biljetten igen, för att försäkra sig om att det stod vad man läste att det stod. Och sedan på skärmen igen, för att kontrollera att det fortfarande står likadant som för fem sekunder sen. 

Samtidigt så oroar man sig för att man har tappat bort passet, mobilen, kontokorten, eller allt annat som inte sitter fast vid ens kropp. När man har kontrollerat att allting inte mystiskt har smitit iväg sen sist man kände efter så är det dags att kolla så att det verkligen, verkligen står vad man tror att det stod på biljetten. Och att man absoult inte heller har kollat fel på skärmen. För det vore ju dumt. Upprepar man därefter steg ett, två och tre tills tiden blir knapp så att man istället måste stressa till flyget så kan man vara säker på att man tillhör den mänskliga delen av apsläktet.

För att göra en 30 timmar lång historia kort så hittade jag fram till San Fransisco efter byte i både Frankfurt och Charlotte. Eftersom San Fransisco ligger 8 timmar efter Sverige så var det fortfarande onsdag. Min onsdag var alltså 32 timmar lång, vilket möjligtvis kan ursäkta längden av det här inlägget.

Hur som helst - Hej till Sverige från andra sidan!