Williams blogg

Nu har jag varit i stan och på min fjärde halvdag på Call-up i Gävle. Som telefonförsäljare så kan jag bara konstatera att man får en hel del roliga samtal under sin arbetsdag. Nu när jag har börjat slappna av och blivit varm i kläderna så börjar jag uppskatta de roliga samtalen man har.

Dagens roligaste samtal gick ungefär såhär:

"Hej, jag heter William och jag ringer ifrån Call-up på uppdrag av försäkringsbolaget ACE. Jag söker Thomas."
"Hej du. Nej han är inte hemma. Han är ute och reser."
"Okej. Är det hans maka eller sambo jag pratar med, kanske?"
"Ja, hans fru."
"Men då kan jag prata med dig istället! Jag tänkte prata med dig om något så enkelt som en komplettering som förbättrar och förstärker det skydd du har idag vid olycksfall."
"Du, jag har inte tid just nu. Jag är upptagen."
"Men det här tar inte lång tid."
"Näe, men jag har syjunta, och mina vänner är här nu. Vi passar på när männen är borta."
"Haha, det låter jättetrevligt! Är det lugnt om jag kommer förbi?"
"Javisst! Du och sju fruntimmer. Det låter väl bra?"
"Haha. Jo, det låter jättebra."
"Vi har godis också."
"GODIS? Det låter hur bra som helst ju!"
"Jaaa... och lax har vi."
"Näääe? Lax som är min favoritfisk!"
. . .

Sen minns jag inte mycket mer, men vi avslutade samtalet kort efter det. En stund senare satt vår säljcoach och asgarvade åt ett samtal som han lyssnade på på sin dator. Jag skulle verkligen inte bli förvånad om det var mitt samtal han lyssnade på.

Ett annat samtal gick nånting i stil med:

"Hej jag heter William och jag ringer ifrån call-up..."
"Näe, jag är inte intresserad."
"Men du vet inte vad jag har att erbjuda om jag inte ens sagt vad jag ska säga? Låt mig berätta lite."
"Nej, GJÖRNT!"
"Haha, gönt? Vad är det för dialekt?"
"GJÖRNT! Gör inte det. Det är hälsingemål."
"Haha, okej. Jo, det ska jag visst GJÖRN! Jag tänkte prata med dig om...(bla bla)"
. . .

Så jag kom in i ett samtal med henne. Det blev väldigt långt. Men efter många nej, nja och kansken så blev jag väldigt bestämd med henne och utbröt plötsligt:

"Näe, Susanne, nu tar jag det här beslutet åt dig! Du ska teckna den här försäkringen, och för att göra det så behöver jag ditt personnummer! Så ge mig ditt personnummer!"

...och det funkade! Roligt när det är roligt och går bra. Hon köpte försäkringen, trots allt!